Nu är det bara 12 mornar kvar att stiga upp. Jag måste nog erkänna att jag hoppas att alla dessa tolv dagarna inte blir lika intensiva som de tre senaste varit. Jag har varit helt slut när jag kommit hem. Jag vill verkligen orka lite när man kommer hem till exempel att pärla, men orken finns inte. Jag har kanske pärlat 100-150 pärlor  de sensaste dagarna, alltså ingenting, suck. Det känns lite som att vi befinner oss i en liten bubblan här hemma nu. Vi går upp på morgonen och jobbar hela dagen, kommer hem och går på halvfart och sen går och sover och sen allt om igen. Vilket också gör att jag inte har direkt så mycket spännande att berätta här.

 

Nä nu ska jag se om jag hittar någon bra litteratur om utomhuspedagogik.