Förlåt för att jag inte uppdaterat på evigheter. Men det har varit mycket nu, har haft en tuff vecka rent psykiskt och inte mått så bra. Kan väl direkt inte säga att allt är bra nu men jag kämpar på. Men ibland orkar man inte visa sin fasad och allt bara kraschar. Minns särskilt nu under veckan när jag träffade en klasskompis utanför föreläsningssalen och han frågar hur det är, aldrig någonsin har det känts så falskt att "jo då det är bra, hur är det själv?" I själva verket ville jag bara sätta mig ner och stortjuta.
José har gjort vad han kunnat, dagen efter att hela fasaden sprack fullständigt kom han hem med en fin bukett blommor. Det värmde verkligen. Jag satte också på gamla schlagerlåtar som man inte kan annat än bli glad av.

Men finns det inget positivt att berätta om veckan då???

Igår var jag hemma i R-by på blixtvisit. Mamma och jag var på tupperware-möte. Hon vann hela värdinnetävlingen med en bankpåse på över 9000kr. Jag fick även med mig en fin grej hem som jag inte visste om.

Tänkt mycket på katten senaste dygnet. FÖrst köpte jag kattmat. Tänkte kanske dags att hon får lite seniormat. Den visade sig vara 7 år och uppåt. Jag började starkt fundera på vad Kajsa räknas som med sina 20 år. Borde hon vara utdöd eller?????
Igårkväll när jag skulle sova så låg katten i andra sängen, mysigt tänkte jag. Efter en stund hör jag hur katten börjar SNARKA. Har aldrig hört henne snarka på det viset.

Nä nu ska jag se melodifestivalen. Alltid så höga förväntningar och sen skiter sig alltid ändå i eurovision.

HÖres!

//Ida