dan före dopparedagen
Imorgon är det julafton. Den bästa dagen på hela året när man var liten. Kommer ihåg hur man gick och längtade. Dan innan julafton brukade vara jobbig, man visste liksom inte riktigt vad man skulle göra. På kvällen brukade alla julklapparna läggas under granen, vad man var framme och klämde på alla klapparna. "Åh, vem är det paketet till? Är det till mig?" På något konstigt vis vann alltid syrran (Erika) tävlingen om antalet julklappar. Eller ja vi hade ju direkt ingen tävling. Men när man var mindre spelade det ganska stor roll hur många paket man fick och hon vann ALLTID. Förstår inte riktigt hur det gick till.
Men den största pinan på hela julen var julaftons förmiddag. Alla timmarna innan Kalle kl. 15. Man fick inte öppna några paket och mamma och pappa och ev övriga vuxna (ex mormor) som var hemma höll bara på med maten. skit trist ju. Sen kom Kalle tillslut. Sen nalkades det mat. Så fort man ätit färdigt brukade vi börja tjata om att öppna paket. Men nä det skulle ju väntas med förstås. När vi var riktigt små var vi ju tvugna att vänta in tomten också (som verkade hitta till vårt hus sist av alla, eller ja det kändes så i alla fall).
Förr firade vi ibland julen med min faster och hennes man. När vi var hos dom var känslan alltid lite speciell. Jag och mina systrar har varit ganska mycket hemma hos dom under vår uppväxt. När vi firade jul var vi alltid i deras fin-rum. Vilket inte hörde till vanligheterna. De tände alltid i kakelugnen och ja bara det gjorde det extra mysigt. Jag vill ha ett hus med kakelugn också.
Strax ska sambon dra iväg och köpa min julklapp och jag kan inte hjälpa att känna mig som ett litet barn igen. Trots att jag blivit vuxen och man egentligen ska säga att det inte spelar någon roll med julklappar så nä. Jag älskar paket. På den fronten lär jag aldrig bli vuxen.
Själv ska försöka få ihop lite julgodis. Hittade lite nya roliga recept på nätet. Får se om jag lyckas. Sen har jag fortfarande lite pepparkaksdeg kvar som måste bakas upp. Ikväll blir det nog att titta lite på uppesittarkvällen, tycker det är lite tradition.
God jul på er om vi inte hörs innan dess!!
Men den största pinan på hela julen var julaftons förmiddag. Alla timmarna innan Kalle kl. 15. Man fick inte öppna några paket och mamma och pappa och ev övriga vuxna (ex mormor) som var hemma höll bara på med maten. skit trist ju. Sen kom Kalle tillslut. Sen nalkades det mat. Så fort man ätit färdigt brukade vi börja tjata om att öppna paket. Men nä det skulle ju väntas med förstås. När vi var riktigt små var vi ju tvugna att vänta in tomten också (som verkade hitta till vårt hus sist av alla, eller ja det kändes så i alla fall).
Förr firade vi ibland julen med min faster och hennes man. När vi var hos dom var känslan alltid lite speciell. Jag och mina systrar har varit ganska mycket hemma hos dom under vår uppväxt. När vi firade jul var vi alltid i deras fin-rum. Vilket inte hörde till vanligheterna. De tände alltid i kakelugnen och ja bara det gjorde det extra mysigt. Jag vill ha ett hus med kakelugn också.
Strax ska sambon dra iväg och köpa min julklapp och jag kan inte hjälpa att känna mig som ett litet barn igen. Trots att jag blivit vuxen och man egentligen ska säga att det inte spelar någon roll med julklappar så nä. Jag älskar paket. På den fronten lär jag aldrig bli vuxen.
Själv ska försöka få ihop lite julgodis. Hittade lite nya roliga recept på nätet. Får se om jag lyckas. Sen har jag fortfarande lite pepparkaksdeg kvar som måste bakas upp. Ikväll blir det nog att titta lite på uppesittarkvällen, tycker det är lite tradition.
God jul på er om vi inte hörs innan dess!!
Kommentarer
Trackback
