Det hör inte till vanligheterna att jag skriver inlägg så här tätt men känner att jag måste få skriva av mig lite nu.

Precis efter jag skrivit det förra inlägget så loggade jag ut och kom till blogg.se startsidan. Där är det lite förslag på bloggar man kan titta på och jag valde en i högen och klickade på den. Bloggen hade titeln vår prinsessa Moa. Senaste inlägget ligger ju alltid överst och det var det som kom upp. Där kunde jag läsa att i onsdags hade den här lilla tjejen på åtta år förlorat sin kamp mot cancern. Blev så berörd av det. Scrollade ner och började läsa inläggen som fanns. Jag ville veta mer om den här tjejen som inte finns hos oss längre. Det var nog bland det jobbigaste jag läst på länge. I det här fallet är det mamman som skriver om deras vardag och alla känslor. Jag tror inte det är möjligt att förstå de känslorna. Att se sitt barn tyna bort och dö ifrån en.

Den som är med barn får ofta fråga vad man vill ha för kön och många svarar bara det är friskt. Men tänk när det inte är friskt? Okej den här flickan var frisk vid födelsen men kämpade mot den här sjukdomen i över tre år. I skolan idag pratade några också om sjuka barn. En fyra månaders bebis som precis dött av medfött hjärtfel och ett barn som fötts med cancer och som förlorade kampen efter nio månader.

Livet är så orättvist ibland!

Skänker en tanke till alla de familjer som förlorat ett barn.
Skänker också en tanke till alla barn med familjer som just nu kämpar mot någon typ av sjukdom.